Vårt verksamhetsår 2007 började med att vi i slutet av april for ner till Göteborg för att där filma en vigsel i Carl-Johans kyrka. Det var en sådan där härlig vårdag med solen bländande strålande genom bilfönstret, och för att få de rätta utomhusbilderna beslöt vi oss för att åka kustremsan uppåt via Uddevalla och alltså inta Göteborg söderifrån.
Vi utgick i god tid och hade inte alls bråttom, stannade på diverse ställen och filmade vatten, vitsippor, vass och fåglar som vårt brudpar önskat sig i sin film.
Underbart väder, gott humör och förstås lite spända var vi, på hur kyrkan skulle se ut och om vi skulle hitta den efter den vägbeskrivning vi hade med oss.
Klockan gick och vi närmade oss sta´n, åkte fel gjorde vi några gånger, men Annica hade koll och ingen av oss var rädd för att något skulle gå fel. Alltså, raka vägen till Carl-Johan!
SvettpärlorVi bytte förare samtidigt som det började synas svettpärlor i pannan på Annica, men vaddå? Vigseln skulle ju inte börja förrän 15.00 och nu var ju klockan bara 13.30, så en och en halv timme var ju gott om tid för att hinna fram och ändå ha tid att byta om till lämpliga kläder.
När vi åkt Tingstadstunneln fram och tillbaks några gånger utan att kunna hitta rätt avfart, börjar lugna Annica märkbart att röra sig intensivt i passagerarsätet.
-Vad gör vi? Vi hittar aldrig!
-Jodå, tyckte jag, ring till Turistbyrån. Klockan är ju för all del bara 13.45, men gör det vetja. De är säkert villiga till hjälp i nödens stund!
Annica ringde, fick tag i en trevlig man på Turistbyrån som säkert dirigerade oss till den efterlängtade kyrkan. Klockan 13.55 steg vi ur bilen nedanför kyrkan med, som jag upplevde, en hel timme till att rekognicera och ta bilder.
Vigseln Utanför kyrkan stod fullt med folk och en kvinna i folkhopen såg ut att söka efter en katt som hon tappat bort...eller en hund..Ögonvinkeln höll hon emellertid mera i ögon mot ögon-höjd med folk runt omkring sig, och hon såg ut att mycket betydligt spricka upp i ett stort leende när hon fick syn på oss.
-Det är jag som är systern. Välkomna! Vigseln skall precis börja!
Va´? Skulle vigseln precis börja?
Annica var redan ur jeansen och bytte för öppen ridå om till svart kjol och guldig skjorta. Jag var inte långt därefter. Med svetten rinnande utmed våra ryggrader intog vi snabbt kyrkan och våra positioner, och under sekunderna som följde satte orgelmusiken igång och det vackra brudparet började så sakteliga skrida fram utmed altargången. Fokuserade till 110 procent skapade vi här en av de vackraste bröllopsfilmerna för säsongen!
Lärdom och MoralSå kan det gå om man är ovan att köra i Göteborg, och lärdomen och moralen för oss blev att:
Åk minst fyra timmar ÄNNU tidigare än vad som var tänkt från början!
Fråga din kollega åtminstone TRE gånger om när man bör vara på plats!I nästa blog:Vigsel och Bröllopsfest i Trollhättan